Resedagbok från Rumänien, 23-29 september 2015

Dag 1 onsdag 22

Resenärer: Eva, Helene, Stig och Iris

Jag hämtade Helene kl 8.45, körde därefter till Törnsfall för att hämta upp Eva. 9.30 var vi i Gamleby hos Stig. Jag skulle ställa min bil där och vi skulle ta Stigs till Skavsta. Åt lunch där efter att vi lämnat bilen på parkering. Checkade in. Vi flyger med ett ungerskt flygbolag som heter Wizz air till Budapest. I Budapest skulle vi hyra bil, den var förbeställd och betald. Men det var inte så enkelt. När vi kom dit hade vi ingen bil. De ville inte lämna ut nån bil som skulle gå till Rumänien. Det ordnade sig till slut.

21

Vi åkte till Monor för övernattning. De andra badade medan jag går runt och kollar lite.

Middag i restaurangen med en massa olika maträtter . Försökte skicka mail men det ville sig inte. I säng kl 22.00

 

Dag 2 torsdag 23 

Avresa från Monor efter frukost. Jag vaknade kl 6.30 av mig själv. Mobilens batteri är helt kaputt, så den har inte laddat alls.

3

Vi åker genom Ungern och passerar gränsen till Rumänien ca. 13.30 rumänsk tid. Enkelt att komma igenom kontrollen, bara en liten titt i våra pass. Det är annat än de första åren vi åkte här.

Vi tänkte äta lunch på ”Lilla Paradiset” men de hade semesterstängt till den 10 okt. så vi åkte tillbaka en liten bit. Ny motorväg håller på att byggas som kommer att gå utanför Cluj. Vi åkte en bit på den till Turda. När den blir färdig kommer den att sträcka sig ända från Oreada. Då missar vi den vackra vägen över bergen tyvärr. Men man kan väl inte få allt. Vägarna kommer ju att bli bättre. Men utsikten och den vackra naturen?

Framme i Tirgu Mures vid 18-tiden. Handlar lite i ett stort affärscentrum innan vi inkvarteras på hotell Norrok ( Norrok betyder Skål på svenska J ) ett mysigt ställe i välbekanta kvarter. Jag fick en egen stor lägenhet på två rum och stort badrum med bubbelbad på första våningen. De tyckte väl att jag som var så gammal behövde få det bästa !

19.30 kom Emese och hämtade oss för att vi skulle ut och äta. Det blev nästan rallykörning på T.M.-s gator innan vi hamnade på den mysiga källarrestaurangen där vi varit några gånger förr. I säng strax efter 22.30. + 27° varmt på em.

 

Dag 3 fredag 24 

Lätt frukost där vi bor. Vi vet ju vad som väntar sedan. Stig och jag tog en promenad runt kvarteret. Emese hämtar oss kl. 9.45 och tar oss med till Speranta. Alla är där utom Bogdan som är på sjukhuset och har gjort en operation, ska till Budapest och göra ytterligare en op.

Vi blev bjudna på massor av mat som vanligt , Mammorna har ordnat med all maten  

4

Eva intervjuar ungdomarna för att höra hur de trivs där m.m. Ungdomarna brukar alltid vilja dansa men denna gång var det lite trögt till att börja med, varför då? Jo Bogdan saknades ju. Men till slut så kom de igång ändå. De är som en stor familj här.

Vi hade sedan möte med Silvia och Emese om framtiden och hur vi kan förändra för ungdomarnas bästa . Åren går och de behöver en bostad att bo i. Alla bor kvar hos sina föräldrar ännu. Men de börjar bli gamla. Men mammorna har svårt släppa taget, flera ser dem fortfarande som barn fast de är vuxna. 

Vid 18.30 gick vi till restaurang Tempo för att träffa Melania och äta tillsammans med henne. Melania är den kontakt på plats som ser till att alla pengar vi skickar ner kommer till rätt mottagare.

5

Taxi hem, då det regnade. I säng kl 22.00.

 

Dag 4 lördag 25 

Frukost kl 8.00. Helene väckte mig kl 07. Avresa till Zoltan där vi bestämt tid kl 10.00. Satt först på hans kontor och pratade ihop oss lite. Gick sedan runt i huset och besökte de olika aktiviteterna. Rumänska barnen högst upp. De är inte tillsammans med de ungerska barnen främst för att de måste kunna två språk då. Barnen har ju olika former av handikapp så de har tillräckligt med det. Fick se gymnastiken med två autistiska barn. Jag råkade tyvärr skrämma pojken med blixten från kameran. Något jag får tänka på.

6

Träffade kvinnan som vi stöder med pengar mot att hon hjälper till utomhus hos Zoltan med trädgårdsarbete. Hon städar inte inomhus för hon får inte konkurrera med den anställda städerskan. Med sig hade hon sin yngsta dotter Elisabet, 10 år. Hon var enl. mamman bäst i sin klass i skolan!

Efter det besöket hade vi ledig tid att tänka och prata igenom det vi hittills sett. Vi åkte först till köpcentret . Hade tänkt få tag på nytt mobilbatteri , men ingenstans fanns det.

När vi åkte därifrån hamnade vi i en bilkö utan slut. 1 timma tog det in till stan och där vi bodde, en sträcka på 7-8 km!! Har aldrig sett så mycket bilar i Tirgu Mures.

Kl. 18.15 hämtades vi av Florin och vi åkte hem till honom och Emese för en jättetrevlig kväll.

Matordningen är en annan än vi är vana vid. Först lite olika smårätter . Sedan kaffe. Därefter varmrätt, stekta köttskivor, potatispaj, (liknade raggmunk litegrann), paprika, tomat, kålsallad. Sist glass, fick be om lite vatten till maten.

Vi hade en jättetrevlig kväll med fullproppade magar och massor av skratt. Emese lärde sig en svensk mening ”Tryck på knappen” .

Hon läser vidare till psykoterapeut, samtidigt dom hon jobbar på Speranta som psykolog , halvtid. Hon har också egen mottagning. Där gäller det att inte ligga på latsidan, och det gör hon verkligen inte. 6 års utbildning till psykolog plus 4 år för att bli psykoterapeut. Jätteduktig är hon. Verkligen ett lyckokast när vi hittade henne. D.v.s. Eva hittade henne när några kom till intervju för några år sedan.

14

Lönerna är inte de bästa. Läkare med bästa utbildningen får 10 000:-/mån . Sjukvården är fri i Rumänien men vill man komma före i kö så får man betala, det går inte efter behov. Ofta är det läkarens godtycke som avgör. Alla som arbetar och har lön betalar 50% i skatt.

Emese och Florin äger sin lägenhet. 1991 ville staten sälja ut hyreslägenheter till bostadsrätter för de behövde pengar. Lån gick att få då och de flesta köpte sina lägenheter billigt. Nu är de värda mycket mer.

Hemma och i säng 22.30.

 

Dag 5 lördag 26 

Idag fick vi ledigt på fm p.g.a. omändringar i schemat. Vi bestämde oss för att försöka hitta Lidia Home. Det visade sig att det låg alldeles bredvid där vi bor. Vi var väntade när vi kom dit? Men det visade sig att det var SAM-hjälp från Jönköping de väntade på. De anlände också dit medan vi var kvar.

Vi blev väl mottagna av Istvan som var en ganska ny lärare där. Hans uppgift var att läsa läxor med barnen och det innebär att han får ingen lön av staten därför. För att få det måste han jobba på en skola.  

En lekplats har iordningställts utanför med bl.a . en studsmatta. Och rutchbana. Vi fick vidare information av en kvinna som jag inte vet namnet på. Här bor barn mellan 4-14 år. De har några sponsorer från andra länder. Även vi hjälper till här med kläder, skolmaterial m.m. ej pengar.

13

De har en secondhandaffär. Där jobbar en romsk flicka som är 20 år. Hon har bott på barnhemmet sedan hon var 2 år tillsammans med sin tvillingbror. De var väldigt stökiga förr, men är jättefina nu. Brodern jobbar sedan 2 år i Ungern. Det vi skickar hit och som de inte kan använda skickas vidare till andra behövande eller säjs i secondhandaffären. På det sättet får de in några kronor. Allt behöver de, även vuxenkläder.

Efter det besöket gick Helene och jag till Lidl och köpte godis ( för att ge bort) . Det regnar.

Vi tar taxi till romerbyn där vi först träffar Jozsef. Strax efter kommer Andras sekreterare sedan fyra månader. Han behöver nog lite hjälp. Vi blir bjudna på snacks och dricka. Därefter är vi med på utdelningen av mat till barnen, de brukar inte få på lördagar, men bara för vår skull så hade de lagt om schemat lite.

157

Vi går till Jozsefs hus och diskuterar , en stund senare kommer också Andras. Det blir en lång och seg eftermiddag innan vi fått gå igenom alla frågor. Andras är ju inte direkt snabbgående . Jag höll på att somna flera gånger, även hans sekreterare! Först vid 17.45 kom vi därifrån och Andras skjutsade oss hem . Vilade nån timma efter det.

Strax före kl 19.00 tog vi taxi till restaurang Atlantic. Det regnade. Bara regn i denna stad denna gång. Där mötte Emese och Florin upp och vi hade en jättetrevlig kväll .Jag var pigg på kvällen trots trött eftermiddag.

 

Dag 6 söndag 27 

Frukost som vanligt , vår lilla tant servar oss på alla tänkbara sätt. Hon är egentligen pensionär men har inte råd att vara det. Hon har även gått igenom en stor operation nyligen, men det hindrar henne inte.

Kl. 9.15 åker vi mot gruppbostaden. Jag skulle ju varit med här vid invigningen förra året men det blev inte så….Roligt få se det nu i alla fall.

109

Vi tas emot av Orsi och 5 av ungdomarna, de övriga 5 är hos anhöriga över helgen. Vi blir bjudna på fika och får information av Orsi och en anställd. Attila och Gregor är på väg till kyrkan där Attila hjälper till. De går tillsammans med en volontär som också är den anställda personalens pojkvän. Han kommer också att bli anställd f.o.m. oktober. Emese som är dotter till Agnes som jobbade på foundationen före pensioneringen, hon visar medaljer som hon fått i ”Special Olympic”. Vi går igenom och tittar hur det ser ut i huset. Det är en mycket bra verksamhet.

När vi kommer hem så handlar vi lite på Lidl och äter hemma i ”min” lägenhet.

Kl 14.30 kommer Janos med son och därefter ett par som vi inte kände till. Sandra från Holland som jobbar på Lidia Home. Och hennes man Attila. Ungrare som är jurist. Det visar sig att de startat ett litet barnhem i Abda dit vi nu ska åka på besök. Vi åker med dom , det ligger ca 4 mil utanför T.M. sista biten på väldigt dåliga vägar in i skogen. Som vanligt så regnar det, annars var det en väldigt fin omgivning med bokskogar där vi åkte. Väl framme så är det rena lervällingen på det som kallas vägar. Vi stannar vid ett gammalt hus som ligger på en höjd. Huset har man fått av staten, men behöver renoveras. Sandras föräldrar håller på helt idéellt och renoverar där och bor i husvagn nu under sommaren.Just nu håller de på att lägga nytt golv i huset bredvid som är kök. Här bor 8 barn 4-12 år. Två av dem var hemma. Janos hade läst om detta i en tidning och ville hjälpa till här. Han hade inte varit här på besök tidigare. Han har sett till att de har fått del av våra sändningar Vi kommer att packa särskilt till detta barnhem men det lämnas hos Janos för det går inte att köra hit med en stor lastbil.

1112 

Sandra och Attila är två härliga människor . Detta gör de helt idéellt . De berättar om byborna som är ca 300 till antalet och som är vänligt inställda , kommer med frukt m.m. och de större barnen kan i gengäld hjälpa dem med lite småjobb.

Vi åker därifrån vid 17.45 och är hemma efter en dryg timma. Kvällen blir det mat i källarrestaurangen.

Dag 7 måndag 28 

Hemresedag. Frukost och avfärd från Tirgu Mures kl 8.30. Eva upptäcker efter några mil att hon glömt lämna nyckeln före avresan. Det ordnade sig genom att det gick att skicka den med snabbpost så skulle den vara tillbaka nästa dag. Vi stannar vid hotell Continental i Oreada och får den hjälp vi behöver. Samt äter lunch där. För min del blir det soppa med köttbullar.

Vi passerar gränsen utan problem, de tar bara en snabbkoll i våra pass även denna gång . Så är det bara att åka. Vi börjar fundera på om det är nu man ska ställa om klockorna till vintertid?? Vi har nog fått det hemma och börjar fundera på om de har samma i Ungern? Hur blir det då med tiden, vi har ju en timma fel redan i Rumänien. Nu är vi trötta så vi kan inte tänka i rätt banor. Helene hittar till slut på nätet att det är först om en månad! Skönt!!

Vi tankar fullt på en mack i Monor så har vi det gjort till i morron, denna bil tar otroligt lite bensin, 21 l på 50 mil.

Framme på hästhotellet och sista natten med gänget…

Dag 8 tisdag 29 

Vi åker de 3½ milen till flygplatsen och lämnar bilen. Kommer på flyget som vi ska och landar på Skavsta. Hämtar bilen och kör en bit innan vi stannar och äter lite. Sedan åker vi till Gamleby och Eva blir hämtad där. Min bil står kvar! Helene och jag åker sista 2 milen hem och så var den resan slut. Detta var min tolfte resa till Rumänien.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser